det är 16 minusgrader ute, klockan är halv tolv, jag är helt ensam.. det är måndag!

allt känns så hemskt.. det känns som att jag har vgt mitt liv åt joel, och nu när han inte är i närheten har jag inte liv. det är en hemskt känsla som jag vill bli av med.

jag vill bara att allt ska gå som jag vill dom närmsta veckorna.. jag vill att dom saker som är planerat nu kommer bli av.. jag vill kunna göra båda sakerna... men även om jag bara kommer kunna göra en så har det nått gott med sig, för båda grejerna är bra, och det kommer bli bra oavsett vad som händer. allt har en mening, och det visar sig vilken av sakerna som det är meningen att jag ska göra, om dt inte är meningen att båda ska gå att göra. todo tiene una razon! optimismen är min bästa vän för tillfället!

hur som helst så var jag ut fredag och lördag i helgen. det vart mkt sprit och mkt skador. oscar och svenssons regerade hela helgen, och det var grymt kul. lördagen bestod av amandas minnesförlust efter klockan ett, idas spruckna skalle och min förstörda hand. vaknade upp i söndags och var helt blå och uppsvullen, min hand såg ut som en fotboll enligt ida, har dock ingen aning om vad som har hänt.

så, ett besök på akuten med ida, där vi hade det allmänt kul. tror att vi fortfarande va lite fulla, för vi skrattade åt det mesta. ida hade iaf fått en rejäl hjärnskakning och eventuellt en hjärnblödning, så blev hennes huvud inte bättre ska hon åka upp igen och röntga skallen! sen blev det bakiskäk på biteline, taccobuffé med paret ida och amanda. jag ska vara tärna på deras bröllop :D

idag har jag fixat bilen och kollat runt lite på cyberspace, hängt lite med pappa och sovt halva dan. vilket liv!

nej nu blire en natt full med serier för mig, kommer inte kunna somna på ett bra tag ändå. först av stapeln kör vi lite how i met your mother, har kommit på att niklas pedersén ÄR barney!!!

saknar joel så jag håller på att självdö. 72 dagar kvar tills jag har honom i min famn igen!

adjö mina småfolk!